Idag har den annars så pratglada jag varit alldeles tyst...detta beror inte på att jag inte haft mycket att säga utan att jag har drabbats av en helt eländig och märklig heshet...
Så fort jag öppnar munnen så kommer det ett konstig kraxande och visslande så jag har hållit truten hela dagen om man säger så - förmodligen till min mans stora glädje! Inget tjat om att klippa gräsmattan, tidningshögen på bordet eller alla skor i hallen som faktiskt inte går in i garderoben av sig själva...
Tror jag ska skriva en stor lapp och ge honom att när jag får rösten tillbaka så kommer jag att vara extra pratglad och extra tjatig - bara så att han vet!
Ha en skön lördagkväll!
