Disiga morgnar...det finns en höstig tystnad, bönderna skördar, löv som faller och en natur som snart kommer att ha en intetsägande gråskala, ja vad att vänta egentligen...är det höst så är det, almanackan ljuger inte!
Dagar och veckor susar bara förbi och snart...snart och om man kniper ihop ögonen och låter sig drömma sig bort en stund, så finns där en ljusgrön, kvitterfylld vår fylld av vitsippor snart igen...och jag längtar, längtar av hela mitt hjärta...
Men jag gillar hösten också, det kan jag inte sticka under stol med, den har allt som jag bara måste ha.
Saker som ger mig näring, som stillhet, tysthet, ensamhet, eftertänksamhet, enskildhet...
En känsla av att tiden står stilla, jag får tid att bara vara, tänka, vandra, ta hand om alla funderingar, ja allt detta gör jag bäst på hösten.
Kanske passar denna årstid mig bäst trots allt...ja jag tror faktiskt det!
Ha nu en skön fredagskväll!
