Att vara i mitt växthus är ju balsam för själen....dock inte alltid för hjärtat!
Har en viss fobi (läs skräck!) för spindlar i alla dess former och storlekar och i helgen när jag glatt visslande lyfte på en kruka i växthuset så var han där, stor som en lurvig fågelspindel! Vi stirrade på varandra i 2 sekunder sen sprang jag gallskrikandes med håret på ända in till man "Ring brandkåren! Anticimex! Du måste spruta DDT i hela växthuset - VAD SOM HELST!!!"
Min man som är en sann djurvän kan inte förstå varför jag alltid måste bli hysterisk över något så harmlöst som en liten spindel och att man alltid ska vara snäll mot djur...Jo jo jag ÄR snäll mot djur men spindlar är mer ODJUR i mina ögon! Insåg ganska snabbt att min man varken skulle ringa brandkåren eller spruta DDT så det var bara att ta plan B..."Ok, du får gå ut och koppla honom och sen leda honom till Ölands djurpark där han förmodligen hör hemma - för i bilen får han inte plats, han är för STOR!"
Med dom slutorden satte jag mig ute på verandan och kikade mot växthuset..hm..jag tänker inte ha delad vårdnad av växthuset med detta gigantiska odjur...jag får tänka ut något!
Kram!
