Wabi-sabi...

Wabi-sabi…när jag först läste detta ord trodde jag det var något man åt till sushi!

Men wabi-sabi är något helt annat och som har djupa anor i den japanska kulturen. Det handlar om konsten att finna skönhet i det som är gammalt och slitet, att se charmen i det som blivit skamfilat och märkt av tidens spår, att vara medveten om alltings skörhet, bedagad skönhet och låta sig beröras av tidens naturliga gång…

Det är en hyllning till skavanker och sprickor, till det som åldrats och förbrukats och som sakta, sakta håller på att gå ur tiden. Som ett vindpinat hus, gamla slitna dörrar, tapeter som blekts, väggar som hört historier och sett människor komma och gå…ett fårat ansikte, en ros som blommat ut och en gammal människas händer.
Att acceptera och se skönheten i tidens gång och i ödmjuk vetskap om att allting är ändligt och att även ens eget liv har ett slut.

Det är en livshållning som sätter värde på enkelhet, långsamhet och äkthet, som vill få oss att stanna upp och glädjas åt det lilla i livet och åt de ögonblick som gör livet meningsfullt.
Wabi-sabi bygger på tre faktum: ingenting varar i längden, ingenting är färdigt och ingenting är perfekt.

Allt detta läste jag en kväll (och citerade) från boken Tid för förändring av Patricia Tudor-Sandahl 

och helt plötsligt dök detta hus upp i minnet! 

Ni vet ju att jag visade er det i våras och jag har inte kunnat glömma det, känslan av att vara där och att någon bara lämnat det vind för våg. Ja stolt står huset där på öländska landsbygden och vill bli omhändertaget, få någons kärlek.

Och det är väl precis detta wabi-sabi handlar om, att se ett vackert förfall, ett hus som varit älskat, alla minnen i väggarna och att trots all sin skruttighet och skörhet så är huset i mina ögon bara så vackert…

Ja detta är väl inget hus som lär hamna på Hemnet skulle jag tro, det skulle inte passa in där bland alla flotta våningar och dyra påkostade villor och många skulle säkert tänka "usch, ruckel, riv det, bygg nytt" men jag ser bara möjligheter och skönhet i allt elände…

Som skira gardiner som fladdrar i ett öppet fönster en ljummen sommarkväll, ett stort kök för många vänner och glada skratt, att sitta framför en skön brasa i kakelugnen när snöstormen viner utanför en mörk kväll i december…

Wabi-sabi…tänk att det fanns ett ord för det jag tycker om i livet!