söndag 11 november 2018

Dessa svåra beslut...


Har man husdjur så måste man också ta det där svåra besluten. Varje 
gång säger jag högt för mig själv att näe, aldrig mera något husdjur!
Så himla jobbigt den dagen de går bort. Nu har ju inte Surtant farit
till katthimlen än men hon är 18 år, hon ser dåligt och mår inte
sådär väldigt bra vissa dagar, det märks...
Och när ska man ta det där beslutet?


Ja hon har ju varit med mig varje dag i 18 år. Klart jag vill
ha 18 år till med henne! Vi bor nu alltför nära en väg så hon
får inte gå ut själv (ja jag är fjantig, jag vet...) men vill inte
hitta henne påkörd som med de andra 3 katterna vi har haft.
Så vi tar en promenad i trädgården varje dag, hon och jag.
I stilla mak.
Hon före och jag efter...


En dag i taget men jag vet att jag måste ta ett beslut snart.
Himmel så blödig man är.


Nåja, den dagen den sorgen. En dag i taget.
Dimman fortsätter att ligga som ett grådaskigt täcke över ön.
En ny vecka stundar och det är 21 dagar kvar tills 1:a advent...

KRAM

20 kommentarer:

  1. Åh, jag vet hur det är...! MIn första katt blev 19 år, och sedan har jag haft några som blivit mellan 15-17 år. Alltid samma vånda och NÄR skall man göra det, hur långt skall man låta det gå... det är ju sällan de blir akut sjuka så man bara vet, utan bara åldersskröpliga och då är det svårt.. Man vill ju inte att de skall lida, och inte vill man göra det för tidigt heller....

    Kram Gunilla

    SvaraRadera
  2. De blir ju verkligen sååå kära familjemedlemmar våra fyrbenta älsklingar.

    Ska verkligen unna mig att landa i och njuta av adventstiden i år, har varit lite dålig på det de senaste två åren...

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  3. Huff ja, det der vet jeg alt om. Dyr lever mye kortere enn oss mennesker, og da må det bare bli sånn.
    Klem

    SvaraRadera
  4. 18 år är en lång tid tillsammans, förstår hur svårt det är för dig. Man vill ju allt väl för sina djur.
    Kram och ha en fin kväll i regnet

    SvaraRadera
  5. That is sad Titti - she is a beautiful cat and has obviously bought you lots of joy over the past 18 years. I am sure she will let you know gently when it is time for her to leave. Until then, continue to enjoy her every moment with you.

    SvaraRadera
  6. Ja det är det värsta med att ha husdjur. Vi har haft hundar trots allergin. Sensibilisering provade maken ett tag och vi hade hundar i många år. Fast när djuren lider och man har dom kvar för sin egen skull bara så är det dax. Fy så svårt beslut. Du får tänka klokt, tänka att du varit kattens bästa vän i 18 år. Varm kram/ Pia

    SvaraRadera
  7. She's such a beautiful girl, I hope she has many more years to spend with you.
    My last kitty left this world in my arms, at home, with me whispering sweetly in his ear...
    I miss him still.
    Hugs,
    ~Jo

    SvaraRadera
  8. Hu, det är därför jag inte har några husdjur. Men din Surtant är bra vacker i färgerna.
    Ha de gott i den Öländska dimman. Kram, Catarina

    SvaraRadera
  9. Så svårt att ta ett sånt beslut. Men, hon är ju 18 år och kanske inte går så långt och är så vidlyftig, utan kanske bar vill hålla sej intill er. Tänker på min torpgrannes katt, som blivit betydligt mera lugn och timid och inte gör så stora turer längre. Kanske att hon tar det lite lugnt och att ni kanske kan njuta till av henne. Hoppas! Kramar
    Lisa

    SvaraRadera
  10. Jag har en gammal katt-man här hemma, där tankar på det där beslutet har börjat smyga sig på också. En del dagar sover han mest men så piggnar han till och fångar sig en mus en annan dag... och då vet man att än är det inte dags. Åh, jag vill inte att den dagen ska komma, varken för dig eller för mig. Men vi får passa på att skämma bort dem lite extra den sista tiden (även om den förhoppningsvis blir flera år till). ♥ ♥ ♥

    SvaraRadera
  11. TENGO UNA GATA IGUAL QUE ESTA.
    PQERO MI GATO DINO VIVIO MAS DE 20 AÑOS FUIMOS FELICES CONEL.
    Y MURIO EN CASA POR SI MISMO NO DECIDIMOS NADA.
    SE PUSO MAS VIEJITO PAERO BIEN Y UNA NOCHE NO DESPERTO.
    ESTA EN MI JARDIN CON TODOS MIS ANIMALETOS.
    SALUDITOS

    SvaraRadera
  12. Det svåraste av allt är att ta beslutet. När det blir akut är det en annan sak, lika svårt men då oåterkalleligt. Och chockartat. Tre av mina fem blev det så med och på något vis hade jag önskat att jag varit förberedd. Förstår din vånda, man vänjer sig aldrig. Och än verkar det vara liv i Surtanten!

    Önskar dig fina dagar i dimman.
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  13. Alltid lika jobbigt när man måste inse och ta beslutet att det är dags att ta bort en fyrbent vän.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  14. Har också katter så jag förstår hur svårt det är att fatta beslut om så stora och allvarliga saker. Men så länge hon hänger med och mår bra så är det nog inte dags än.
    Hon har säkert sitt sätt att visa när det är dags och hennes ork är slut.
    Hoppas det dröjer länge än. Kram

    SvaraRadera
  15. K'ra , härliga #bloggv'n- JAG VILL VERKLIGEN INTE BYTA MED DIGM, NÄR DET G'LLER
    DESSA VAL. Jösses så fort det gått plötsligt. Denna vackra Kisse Miss- Fy så svårt, men det är klart den måste med till Öland. Eller om
    Du är ju så stark och duktig, med alla andra beslut. Du kommer nog att hitta ätt beslut även denna gång. Lilla, lilla gumman , jag vill inte byta med Dig.
    Så fort allt gått, men vilken jobbig tid för Er.

    SvaraRadera
  16. Dessa beslut som vi måste ta när den dagen kommer och vi ser att djuret inte längre har ett värdigt liv.....det är inget man kan vänja sig till. Djuren har ett privilegium framför människan, att de inte behöver lida.
    Det spelar ingen roll vad det är för djur, litet eller stort... så är det en stor sorg att ta farväl, det om något är bevis på att djuret har varit älskat.
    Men nu hoppas vi på att Surtanten får njuta av livet och Öland, något år till.
    Kram till både dig och katten
    från Ingela

    SvaraRadera
  17. Jaa, fy tusan för dessa beslut..... Den sorgen är bland det värsta, faktiskt.
    Ännu värre när man måste planera den, att välja dag...
    Största & varmaste kramen till Er båda <3
    Kraaam Kate

    SvaraRadera
  18. I feel for you it is so hard our animals are so much part of the family. I have always enjoyed seeing images of your cat, they are so calming. Sarah x

    SvaraRadera
  19. What a sweet cat...lovely week love Ria x 💕

    SvaraRadera
  20. Sänder en kram till dig, Titti!

    SvaraRadera

Tack snälla för att du tar dig tid att lämna en kommentar här, det betyder så mycket för mig...

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...