Bortskämd? Absolut!

Tratten på huvudet och alla stygnen är borta och livet leker för min kattfröken igen! Dock lite mer försiktig, lite mer stel i kroppen men annars mycket piggare och med en innerligt glad matte i hasorna busar vi runt bland färgglada höstlöv tills hon snabbt tröttnar på både mig och löven och spatserar iväg med hög svansföring till sin sköna dagbädd på verandan för att njuta av dagens sista solstrålar och skönt sträcka ut sig i väntan på att matskålen ska fyllas på...och gärna ska måltiden sen avslutas med en liten bit parmesanost som hon bara älskar!
Bortskämd? Absolut! Men det är hon värd och jag vill ha henne hos mig i många många år till, min gamla fläckiga surtant...