Allt känns som en risk...

Illdöding, ja örke haask te se, fantfolk och uthärjad...

Några ord på ren öländska som nu ligger ganska bra i tiden och

som passar fint att gå och mumla i dessa märkliga tider som nu

råder. Coronan far fram som en löpeld och både affärer och

restauranger står snart helt tomma. Skolor stänger. 

Allt känns som en risk - att smitta eller bli smittad.

Mars känns lite ödslig, ensam, ja lite utanför...

Ja när man bor som vi gör så ser man ändå inga människor.

Skönt så i dessa tider. Men utanför "reviret" råder kaos och 

förmaningar. Det bunkras varor och bärs munskydd...

Vart ska detta sluta???

Kanske har jag funderat mer över vad jag ska odla denna sommar.

För att äta, till mer självhushållning, ja att kunna frysa in. 

Och ägg har jag ju i mängder :)

Jag mår bra, tack och lov! Lite känningar av 

pollen men det är det lilla att stå ut med.

Jag förgyller min vardag med vårblommor och hoppas att

allt detta med Corona är över snart. Hoppas, hoppas...

Ön börjar nu gå över i en blå skala. Blåsipporna står i full blom,

scillorna breder ut sig och det börjar bli bedövande vackert...

Det blir med all säkerhet vår i år också!

Må gott vänner & ta hand om er!

KRAM